Under vårterminen 2016 gjorde jag och min klass en digital resa. Visserligen hade jag använt IKT på olika sätt under flera år, men detta var något nytt. Ett oändligt hav av roliga och lärorika möjligheter, men också ett stort ansvar. Ett ansvar som både handlar om att lära eleverna använda internet med förnuft och avgränsa det enorma flödet, samtidigt som jag som lärare måste hålla blicken fäst på målen i LGR 11. Målen var fortfarande de samma i de ämnen jag undervisade i, vi hade bara fått nya möjligheter att nå dit.
Under vårterminen med mina femmor fokuserade vi på att alla fick lära sig hantera några grundläggande funktioner i Google. Eleverna fick redovisa sina kunskaper på olika sätt, ibland i som skrivuppgift (Dokument) och ibland som muntligt redovisning (Presentation). Snabbt kom vi in i ett formativt arbete genom att jag som lärare smidigt lämnade kommentarer i elevernas arbete. Ofta var detta det första mina elever frågade när vi startade upp en lektion; "Linda, har du lämnat några kommentarer till oss?". Kommentarerna var viktiga för dem och de förde elevernas arbete framåt.
Sedan tidigare hade jag och klassen använt klassbloggen och självklart fortsatte vi med detta. Här hade jag en plats att samla sidor som jag ville att eleverna skulle utgå ifrån. Jag kunde avgränsa internet. Lite grann iallafall. Efterhand upptäckte jag smarta möjligheter för detta i Google Classroom.
Vi valde att skapa elevkonton på några sidor där eleverna kunde färdighetsträna. Jag har för mig att vi nöjde oss med två sidor. Jag tror att det är en framgångsfaktor, det där att inte greppa över för många sidor oavsett hur bra de verkar. Det är så lätt att eleverna inte riktigt gör det de ska, utan istället lägger onödigt mycket tid på att "hoppa runt" mellan sidor. Men när man väl hittat rätt sidor med sin klass, oj vad bra det är! Självrättande, individanpassat och roligt.
Ett resultat av förtätningen var att jag märkte att eleverna tog mer eget ansvar för sitt skolarbete. De använde tex klassbloggen i större utsträckning och fortsatte ofta färdighetsträna på de sidor vi arbetat med även hemma.
Som en del av klassens värdegrundsarbete arbetade vi parallellt med förhållningssätt på internet. Vi pratade både om rättigheter och skyldigheter, möjligheter och risker. Eleverna visade sig ha massor av kunskap, tankar och frågor kring internet. Här fick vi tillfälle att lära av varandra och jag önskar så att eleverna bär med sig de kloka tankar som fördes fram i vårt arbete. Jag vet att jag bär med mig mycket kunskap därifrån i alla fall.
Sen kom hösten. Jag skulle få en ny klass, en åk 3. Jag förstod att jag nu måste tänka om lite och möta mina yngre elever på deras nivå. Men ganska snart började vi använda chromebooksen i undervisningen. Lite i taget. Precis som tidigare med fokus på målen i LGR 11 och IKT som ett av flera sätt att nå dit. Och ja, ofta var det just detta arbetssätt som fångade elevernas intresse för skolarbetet.
Nu har vi kommit en bra bit in i åk 3 och jag måste erkänna att jag är otroligt stolt över hur våra treor använder olika verktyg och hjälpmedel för t ex sitt skrivande och hur de enkelt förflyttar sig mellan olika sidor och uppgifter. De går trots allt bra i åk 3.
Så, vad vore mitt klassrum utan IKT? Säkert skulle det fungera alldeles utmärkt, men så mycket smidigare, mer individanpassat och framförallt roligare undervisningen blivit.
Löser då IKT allt? Nej, självklart inte. Precis som med allt annat blir det precis vad vi gör det till. IKT kan ge flera positiva effekter, men det sker inte per automatik. Det räcker inte med att köpa in mängder av digital utrustning och sedan förvänta sig underverk. Det krävs en hel del arbete både för arbetslaget och i elevgruppen, och då både när det gäller kunskaper och förhållningssätt. IKT kan vara ett verktyg, men aldrig målet.
När skolverket nu inför en nationell strategi för digitalisering av skola och förskola, så ler jag. De digitala verktygens möjligheter måste bli tillgängliga för alla elever!
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar